onsdag 20 september 2017

Swept off my feet

Liksom. Man hoppas ibland att man ska träffa en drömprins. Mannen med stort M. Som ska sätta mig framför allt. Som diskar ibland. Kanske städar var tredje vecka utan att jag behöver tjata. Som inte stöter på andra brudar på fyllan.

Men istället så är det bara jag och random människor som fyller upp min tillvaro. Meningslösa kontakter som jag önskade kunde bli en del i ett större sammanhang. Istället så är det bara jag mot smärtan när man åter igen blir bortvald.

26 dagar.  Hade lika gärna kunnat vara idag.

onsdag 13 september 2017

Lite nytt

 En av mina faves hälsade på.
 Var på British Library.

 Tog sälfies i vanlig ordning.
 Gjorde typ en curry som var to die for. Kikärtscurry med sötpotatis liksom!
Allt är fint. Och om 33 dagar är jag i Sverige igen.

lördag 2 september 2017

Typiskt

Jag vet vad han håller på med.
Därför det är så frustrerande att jag accepterar det.
16:22
"I'll text you in a few hours".
Och så kommer smset.
01:10. På en fredag.
"Hey babe. You still awake?"

Would you still want me?
Without no makeup on my face?
Without alcohol in your veins?
Oh, would you, baby?
Would you still love me?
With all the promises you made
Would you still mean the words you say?

torsdag 31 augusti 2017

Dagens ord

Killgissa

När en man/kille presenterar en okvalificerad gissning som fakta.

Ex. "Manliga cyklister skadar tjejspermier i pungen så de kan bara få pojkar. "
"Thailändare har ett annat skelett. Därför får de inte ont i ryggen när de plockar bär."

Båda de här citaten har blivit presenterade av vuxna män som fakta.

tisdag 22 augusti 2017

Eventful

 Har inte hänt jättemycket den senaste tiden. Köpte den högra boken, den vänstra har jag redan läst.
 Köpte Chip. Han är min bästa kompis nu.
 Färgade håret. Men nu har jag färgat det igen så det är ännu ljusare.
 Fint hus i West Hampstead.
 Var på en hemmafest i Angel.
Annat fint.

torsdag 3 augusti 2017

Saker man inte pratar om

Han är polis.
Jag vet inte om det gjorde saken värre eller inte. Jag vet inte.
Kanske borde jag skylla på mig själv.
Jag bjöd faktiskt in honom. Till min säng.
Tänkte vi skulle sova. För han var så full.
Och behövde sova någonstans. Så långt hem.
Jag tänkte vara snäll. Jag litade på honom.
Han hade aldrig sagt något fel via sms.
Aldrig gjort mig rädd. Inte pressat när jag inte ville.
Respektfull hade jag nog kallat honom.

Det var först när mitt nej kom som jag blev rädd.
När jag märkte att hans händer vandrade över min kropp, trots upprepade nej.
Jag blev rädd.
Rädd för att bli skadad.
För att han skulle ge mig blåmärken jag inte kunde förklara.

Jag låg stilla.
Jag var fortfarande rädd.
Bättre att låtsas som ingenting.
När allt är över. Då ligger jag bara där.
Kroppen värker.
Han somnar.
Jag låtsas som ingenting.
Timmar går.
Kroppen värker.
Jag intalar mig själv att vi bara hade sex.
Jag intalar mig själv att han inte våldtagit mig.

onsdag 26 juli 2017

Hela livet var ett disco

Om jag någonsin fått frågan vad min favoritlåttext är, så hade svaret varit
"  Det smakar plast, rök och sprit i din mun
 När du pratar verkar du jättedum, och du är alldeles för ung"