Saker man inte pratar om

Han är polis.
Jag vet inte om det gjorde saken värre eller inte. Jag vet inte.
Kanske borde jag skylla på mig själv.
Jag bjöd faktiskt in honom. Till min säng.
Tänkte vi skulle sova. För han var så full.
Och behövde sova någonstans. Så långt hem.
Jag tänkte vara snäll. Jag litade på honom.
Han hade aldrig sagt något fel via sms.
Aldrig gjort mig rädd. Inte pressat när jag inte ville.
Respektfull hade jag nog kallat honom.

Det var först när mitt nej kom som jag blev rädd.
När jag märkte att hans händer vandrade över min kropp, trots upprepade nej.
Jag blev rädd.
Rädd för att bli skadad.
För att han skulle ge mig blåmärken jag inte kunde förklara.

Jag låg stilla.
Jag var fortfarande rädd.
Bättre att låtsas som ingenting.
När allt är över. Då ligger jag bara där.
Kroppen värker.
Han somnar.
Jag låtsas som ingenting.
Timmar går.
Kroppen värker.
Jag intalar mig själv att vi bara hade sex.
Jag intalar mig själv att han inte våldtagit mig.