Saker man inte pratar om

Han är polis.
Jag vet inte om det gjorde saken värre eller inte. Jag vet inte.
Kanske borde jag skylla på mig själv.
Jag bjöd faktiskt in honom. Till min säng.
Tänkte vi skulle sova. För han var så full.
Och behövde sova någonstans. Så långt hem.
Jag tänkte vara snäll. Jag litade på honom.
Han hade aldrig sagt något fel via sms.
Aldrig gjort mig rädd. Inte pressat när jag inte ville.
Respektfull hade jag nog kallat honom.

Det var först när mitt nej kom som jag blev rädd.
När jag märkte att hans händer vandrade över min kropp, trots upprepade nej.
Jag blev rädd.
Rädd för att bli skadad.
För att han skulle ge mig blåmärken jag inte kunde förklara.

Jag låg stilla.
Jag var fortfarande rädd.
Bättre att låtsas som ingenting.
När allt är över. Då ligger jag bara där.
Kroppen värker.
Han somnar.
Jag låtsas som ingenting.
Timmar går.
Kroppen värker.
Jag intalar mig själv att vi bara hade sex.
Jag intalar mig själv att han inte våldtagit mig.

Hela livet var ett disco

Om jag någonsin fått frågan vad min favoritlåttext är, så hade svaret varit
"  Det smakar plast, rök och sprit i din mun
 När du pratar verkar du jättedum, och du är alldeles för ung"

En studie i blåmärken

Haltar

Jag blandar regn nu med mina tårar Sen du försvann så har jag spårat Jag bär ditt armband och all min ångest

Ligger i gräset och det är långt hem Haltar utan halva mig Förstår att du är förbannad Vill ha nån annan, men jag behöver dig Kom hit och stanna, vill inget annat Vad gör jag annars

02:54

Det är när jag står och väntar på tåget 02:54 en torsdag som jag inser det.
Jag har alltid böjt mig efter andras vilja. Alltid försökt vara till lags och vara snäll. Go the extra mile både en och två gånger om det behövdes.
Det enda jag gjort helt och endast för mig själv är London. Staden i mitt hjärta.
Nu sitter jag i Lund. Dricker kaffe på samma espresso house som för två år sedan. Ser människor gå förbi . Vet inte om det är jag som förändrats, eller om det alltid varit så intetsägande. Ikväll ska jag dricka öl och låtsas som att jag är hemma.

Hela jävla mig

Jag sitter här med ångest i hjärtat.
Orkar snart inte mer.

Sommardagar

 Utsikt från framsidan av mitt hus (och högst uppe).

 Var ute sent med Linnea och Lina. Sjukt fin kväll.

 Vandrade i South Bank. Bara älskade livet.

 Före fylla och förvirring

 Primrose Hill för någon helg sedan.

Parliament Hill Fields.