Två

Två inlägg på en dag. Helt cray cray.

Åh. Jag pratade med My i telefon idag. Insåg hur mycket jag saknar svenska produkter. Typ hamburgerdressing, vitlökssås, cheese doodles, och typ lösviktsgodis. (Sjukt svenska grejor ju). OCH FUCKING BOSTON GURKA. Fan. Gott.

Jag har inte städat så bra idag. Blev mest att hänga upp kläderna och kasta sopor...så får fortsätta senare i veckan när jag orkar med det. Jobbar ganska mycket den här veckan. Imorgon blir det 10:00 till 19:00. Och resten är typ senare. Sjukt. Nytt jobb plz.

Nåväl. Ska försöka få in lite bilder till veckan så ni kan få se vad jag hittar på.
MEN hejdå för nu. Ska se film!

Vanligt

Idag sov jag för länge. Alltså på riktigt för länge. Till typ två.
Gick då upp, städade ihop i mitt rum någon timme, googlade på veganska recept och sen gick jag och handlade. Blev dock bara chips och kaffe. Chips är så sjukt billigt här. Betalar typ £1 för en stor chipspåse.

Annars så är jag ledig idag. Är alltid ledig söndag och måndag, vilket är skönt. Men ska försöka leta nytt jobb nu. Dock svårt när man är okvalificerad till fucking allt. Nåväl. Det löser sig nog. Ska lägga mig i sängen och se lite film innan jag fortsätter med mitt jobb för idag (dvs, tvätta, städa och fixa middag sen).

HEJDÅ.

We meet again.

Okej, hej!

Nu ska jag berätta vad som hänt sedan sist.

Jag fick ett jobb (woho), så glad Rebecca. Insåg ganska fort på det jobbet att det var 100% slavgöra. Hade ingen fritid och jobbade hela tiden. Livet är för kort för det så jag sa upp mig.
Tre dagar senare så fick jag ett nytt jobb. Där jag jobbar nu. Jag trivs. Det är kul. Jobbar på en salong. Mitt i Soho (tänk strippklubbar, sexshopar och mycket "massage" som säljs). Börjar vid tio, elva varje dag. Jobbar till sju eller åtta. Långa dagar, långa pass, lite lön, inget liv.

Jag älskar London. Jag trivs så bra här. Jag trivs inte med att jobba så mycket att jag inte har någon dag kvar i slutändan. Jag gillar att allt finns här. Jag gillar mångkulturen. Jag älskar att livet är så coolt och att det var möjligt för mig att flytta hit. Jag gillar inte riktigt att mitt rum luktar mögel och att jag aldrig ser mina flatmates. Men, allt blir liksom sekundärt när jag går ut från jobbet och jag är mitt i allt det här. Jag befinner mig i en stad som nästan har mer invånare än vad hela mitt hemland har.

Jag är stolt över att vara mig. Jag är stolt över att jag drog hit. Jag är imponerad över att jag lyckats få 2 jobb utan något större problem och jag är glad att jag lyckats med det helt själv.

Livet

Jag har levt den här sommaren. Därför har uppdateringen blivit som den blev. Jag bor i England nu. Jag har ett rum jag hyr, ett heltidsjobb, och massor av roliga erfarenheter att se fram emot.

Förra helgen blev jag sjuk. Ordentligt sjuk. Med feber och svullnad i gommen som gjorde att jag inte kunnat äta. Därför har jag missat en hel veckas jobb och lön. Sjukt. Jobbar dock 9 timmar på måndag så blir ingen mjukstart.

Jag är lite irriterad nu. Behöver få prata med någon men ingen svarar. Rövhål.

Som vanligt fast tvärtom

Lite saker som är viktiga just nu. 

- Flyttar ut till landet till helgen
- Examensprov nästa vecka
- Examen om två veckor
- Mamma och Victor kommer och hälsar på 14 Juni.
- Jag börjar jobba 22 Juni
- Jag jobbar till 16 Augusti
- Sen flyttar jag till London

Och ja. Ungefär så. Hejdå. 

We don't need no water. Let the motherfucker burn.

Hej.
Varför är det så att precis när man känner sig hemma och mår jävligt bra på ett ställe så ska man liksom flytta vidare. Alltså ba fuck that.
Vill it.
Ska stanna i lägenheten forever.

Hej igen

Nu har jag funderat lite mer. På feminism, jämställdhet, strukturer i samhället och annat roligt.

Varje gång jag läser en artikel/debattinlägg/kommentar/osv om kvinnors position i samhället så kommer alltid kommentarer som "Men alltså killar blir också utsatta för våld/orättvist behandlade". Ja...alltså.

Männen står för majoriteten av allt våld som sker i världen. Våld mot kvinnor, våld mot män, våld mot barn. Därför så måste det ju vara någonting som sker i männens uppfostran av samhället som skapar de här strukturerna. Att man är medveten om och berättar om det här betyder inte att man hatar män/tycker alla män är svin/tycker att alla män våldtar och misshandlar. Det handlar om män som gruppering, inte som individer. Vilket är en skillnad.

Jag anser att generaliseringar är bra, men man kan inte generalisera kring alla människor. För att kunna göra det så måste man förstå att man då pratar om grupperingar och inte om individer.

Ex:
"Majoriteten av våldsbrott sker av män" 
"MEN MÄN BLIR OCKSÅ UTSATTA FÖR VÅLD"
"Ja, men i de flesta fallen så är det män som utför våldet"
"Jag har aldrig brukat våld. DET KAN JAG SÄGA DIG!!!" 

Ungefär.
Man måste kunna distansera sig själv personligen för att kunna se sådant här.

Puss och hejdå.