We meet again.

Okej, hej!

Nu ska jag berätta vad som hänt sedan sist.

Jag fick ett jobb (woho), så glad Rebecca. Insåg ganska fort på det jobbet att det var 100% slavgöra. Hade ingen fritid och jobbade hela tiden. Livet är för kort för det så jag sa upp mig.
Tre dagar senare så fick jag ett nytt jobb. Där jag jobbar nu. Jag trivs. Det är kul. Jobbar på en salong. Mitt i Soho (tänk strippklubbar, sexshopar och mycket "massage" som säljs). Börjar vid tio, elva varje dag. Jobbar till sju eller åtta. Långa dagar, långa pass, lite lön, inget liv.

Jag älskar London. Jag trivs så bra här. Jag trivs inte med att jobba så mycket att jag inte har någon dag kvar i slutändan. Jag gillar att allt finns här. Jag gillar mångkulturen. Jag älskar att livet är så coolt och att det var möjligt för mig att flytta hit. Jag gillar inte riktigt att mitt rum luktar mögel och att jag aldrig ser mina flatmates. Men, allt blir liksom sekundärt när jag går ut från jobbet och jag är mitt i allt det här. Jag befinner mig i en stad som nästan har mer invånare än vad hela mitt hemland har.

Jag är stolt över att vara mig. Jag är stolt över att jag drog hit. Jag är imponerad över att jag lyckats få 2 jobb utan något större problem och jag är glad att jag lyckats med det helt själv.