We meet again.

Okej, hej!

Nu ska jag berätta vad som hänt sedan sist.

Jag fick ett jobb (woho), så glad Rebecca. Insåg ganska fort på det jobbet att det var 100% slavgöra. Hade ingen fritid och jobbade hela tiden. Livet är för kort för det så jag sa upp mig.
Tre dagar senare så fick jag ett nytt jobb. Där jag jobbar nu. Jag trivs. Det är kul. Jobbar på en salong. Mitt i Soho (tänk strippklubbar, sexshopar och mycket "massage" som säljs). Börjar vid tio, elva varje dag. Jobbar till sju eller åtta. Långa dagar, långa pass, lite lön, inget liv.

Jag älskar London. Jag trivs så bra här. Jag trivs inte med att jobba så mycket att jag inte har någon dag kvar i slutändan. Jag gillar att allt finns här. Jag gillar mångkulturen. Jag älskar att livet är så coolt och att det var möjligt för mig att flytta hit. Jag gillar inte riktigt att mitt rum luktar mögel och att jag aldrig ser mina flatmates. Men, allt blir liksom sekundärt när jag går ut från jobbet och jag är mitt i allt det här. Jag befinner mig i en stad som nästan har mer invånare än vad hela mitt hemland har.

Jag är stolt över att vara mig. Jag är stolt över att jag drog hit. Jag är imponerad över att jag lyckats få 2 jobb utan något större problem och jag är glad att jag lyckats med det helt själv.

Livet

Jag har levt den här sommaren. Därför har uppdateringen blivit som den blev. Jag bor i England nu. Jag har ett rum jag hyr, ett heltidsjobb, och massor av roliga erfarenheter att se fram emot.

Förra helgen blev jag sjuk. Ordentligt sjuk. Med feber och svullnad i gommen som gjorde att jag inte kunnat äta. Därför har jag missat en hel veckas jobb och lön. Sjukt. Jobbar dock 9 timmar på måndag så blir ingen mjukstart.

Jag är lite irriterad nu. Behöver få prata med någon men ingen svarar. Rövhål.

Som vanligt fast tvärtom

Lite saker som är viktiga just nu. 

- Flyttar ut till landet till helgen
- Examensprov nästa vecka
- Examen om två veckor
- Mamma och Victor kommer och hälsar på 14 Juni.
- Jag börjar jobba 22 Juni
- Jag jobbar till 16 Augusti
- Sen flyttar jag till London

Och ja. Ungefär så. Hejdå. 

We don't need no water. Let the motherfucker burn.

Hej.
Varför är det så att precis när man känner sig hemma och mår jävligt bra på ett ställe så ska man liksom flytta vidare. Alltså ba fuck that.
Vill it.
Ska stanna i lägenheten forever.

Hej igen

Nu har jag funderat lite mer. På feminism, jämställdhet, strukturer i samhället och annat roligt.

Varje gång jag läser en artikel/debattinlägg/kommentar/osv om kvinnors position i samhället så kommer alltid kommentarer som "Men alltså killar blir också utsatta för våld/orättvist behandlade". Ja...alltså.

Männen står för majoriteten av allt våld som sker i världen. Våld mot kvinnor, våld mot män, våld mot barn. Därför så måste det ju vara någonting som sker i männens uppfostran av samhället som skapar de här strukturerna. Att man är medveten om och berättar om det här betyder inte att man hatar män/tycker alla män är svin/tycker att alla män våldtar och misshandlar. Det handlar om män som gruppering, inte som individer. Vilket är en skillnad.

Jag anser att generaliseringar är bra, men man kan inte generalisera kring alla människor. För att kunna göra det så måste man förstå att man då pratar om grupperingar och inte om individer.

Ex:
"Majoriteten av våldsbrott sker av män" 
"MEN MÄN BLIR OCKSÅ UTSATTA FÖR VÅLD"
"Ja, men i de flesta fallen så är det män som utför våldet"
"Jag har aldrig brukat våld. DET KAN JAG SÄGA DIG!!!" 

Ungefär.
Man måste kunna distansera sig själv personligen för att kunna se sådant här.

Puss och hejdå.

Åh nej

Hej. It's been a while.
Nu ska jag klaga.

Saker som folk borde förstå nu när det är 2015.
- Det finns ett systematiskt förtryck mot kvinnor
- Jag måste inte validera män varje steg jag tar i världen.
- Om du kallar mig gumman så blir ditt argument automatiskt ogiltigt.
- Kan vi sluta använda nedvärderande ord till de som inte håller med oss? Härskartekniker är så 1990.

Roade mig nu på kvällen/natten att läsa kommentarer på ett sexistiskt skrivet inlägg på facebook. Tänkte först att det liksom skulle bli något sjukt kul, där massor med välinformerade människor skrev och sköt ner mindre välinformerade människors argument så alla ba "shit så bra det låter".
Men nja. Så var det inte. Efter flertalet kommentarer som skrev mer eller mindre sexistiska saker och rent allmänt dökorkade saker så fick jag (nästan) nog.
Ska ge er ett smakprov av något en kille vid namn Adam skrev. "Det konstiga är att de som kallar sig feminister nästan alltid är de kvinnorna som liknar män mest till utseendet *infoga gråtskrattande emoji* Jag ser sällan en snygg kvinnlig modell som är feminist. Är det möjligen så att dessa feminister är bittra på män bara för att dom aldrig lyckas få någon dejt? Haha"
Tack Adam. Himla fint. Först och främst så anser jag mig inte se ut som en man. Sen är jag kanske ingen modell, men om jag vill så får jag kuk så det både räcker och blir över.

Hejdå. Fortsätter vara sur någon annan dag när det inte är mitt i natten.

Slicka uppåt, Sparka nedåt.

Varför.
Jävlarns.
Någon har helt enkelt känt att min tatuering är så förjävla fin att hon tagit den till sin tatuerare som tatuerade den på henne. För er som inte vet om det så är tatueringar permanenta. Som i så länge jag inte förmultnar permanenta. De försvinner liksom inte i första taget.

Mina tankar kring det?
- Jag gör som i SOA när de bränner bort tatueringen med en eldkastare.
- I take the high road. Chillar.
- JAG BLIR JÄTTEARG OCH KARVAR UT DEN UR HENNES SKINN MED EN ROSTIG SKED.
- Anlitar My att mörda henne.
- Skadar henne genom att skämma ut henne på alla sätt jag känner till.

PUSS.