Destruktiv blues

Jag vet knappt hur jag mår längre. Jag vet inte hur jag ska må bra. Eller om jag vill må dåligt. Allt för att få en känsla som är mer än det här.

Behöver få prata. Behöver få känna mig som mig igen .

Annat nytt. 14 år med dig. 12 år utan dig. Obegripligt. Du skulle ha blivit 44 i år. Jag undrar vad du hade kunnat skapa.

Allt mellan

Det var ett tag sedan. Har hänt mycket nu. Fast samtidigt ingenting. Just nu ligger jag i sängen på jobbet med en ångest som lämnar mig utpumpad och less. De senaste 5 månaderna så har mina ångestattacker ökat. Från att hända någon gång ibland, till nästan varannan dag. Från att känna att mitt mående är under kontroll, till att känna att allt rinner ur fingrarna.

Jag vill må bra. Jag vill lyckas. Jag orkar inte kämpa i motvind jämt.