Helvete.

I fredags så fick jag nog av mitt glädjedödande jobb och sa upp mig. Och nu sitter jag här. Inget jobb. Vet inte om jag har råd med månadens hyra. Och bara rent allmänt panikslagen. Hungrig är jag också. Fan.

Bajs!!

FÖR FUCKING LÄNGESEN.

Nu är det lördag. Jag ska äta pizza och se film. Livet kunde vara bättre, livet kunde vara sämre.

Jag saknar er i Piteå. Jag saknar er i Malmö och Lund. Jag saknar mina föräldrar och min extended family. Bajs att ni inte är här jämt.

Nåväl. Nu är mitt pizzasällskap här så nu ska jag gå. Talk to ya laterz!!!

Man kan ju försöka

Det är så mycket enklare att säga att jag saknar nudlar från Willys, att jag saknar att köra bil i Annelöv, eller att jag saknar att prata svenska. Egentligen saknar jag människor. Jag saknar att kunna skratta med mina vänner, att se film med mamma, fara på IKEA med pappa och Eva. Bara egentligen vardagliga saker, som blir så sjukt mycket viktigare när det inte går att uppleva.

Jag bor i mitt lilla vindsrum. Spenderar mest tid på att söka jobb. Äter mycket nudlar pga billigt. Äter dåligt pga fattig. Ser dokumentärer på netflix, tvättar i en dålig tvättmaskin, köper chips och dricker kaffe.

Idag försökte jag skriva upp lite mål för den här månaden. Jag ska ha ett nytt jobb och så ska jag försöka bli glad igen.